rememberthisname

...men antagligen inte mer flummig än då jag inte tänker.

Roligt att min blogg är så poppis (eller vet inte om den är populär jämfört med andra), men tkr inte det jag själv skriver är så himla roligt att läsa (eller jo, två inlägg i början blev jag nöjd med). Keep on reading!!

Jag har insett att livet jag slungats in i och tvingas (eller ibland, njuter av att) leva, just nu, är till för en mer mogen människa än jag själv är.  Jag klarar inte av allt ansvar jag får, och alla krav jag har på mig gör mig bara konstigare och konstigare hela tiden. Samtidigt är jag skitglad att jag själv får planera in all min tid, jobb, skola, fritid. Själv får styra över mitt datasittande och tvtittande, hur mkt jag äter, sover, går i skolan, spenderar mina pengar, och kommer hem på helgerna. Men jag klarar tydligen inte av det. Min mognadsnivå är lägre än vad jag själv har trott. Jag är ett barn, en omogen 15åring, även om jag ser äldre ut och kan kommunicera som en vuxen i vissa situationer. Vill inte att min barndom ska vara slut än, vill fortsätta ha idoler, och fortsätta uppskatta den söta paketkalendern mamma håller på att sätta ihop på min brors begäran.
(och med dethär menar jag inte att ansvar är tråkigt, det är skitkul, bara att jag tydligen inte klarar av det).

Idag ville jag vara guldig